Himlen är världens dynamiska tavla,
loopar som ett beat längs fysikens bana

Solen ler på dig när du bär kejsarens kläder,
likaså jag behandlar dig behandlar vinden en fjäder
om jag är menad att dansa till dina ändlösa rytmer,
står jag still på dansgolvet och utger en ton så dyster
att den tystar varje ton dina giftiga läppar yttrar,
slukar din själ och förintar ditt hjärtas lyster

Rimma på skit

Ibland går jag på autopilot och förvandlas från gängets pivot
till en klockren halvidiot med lägre intelligenskvot
än din snittade riksdagsledamot
Men det råder ingen bot
mot de demoniska hot jag kämpar mot,

Från en konsekvent student
till en dekadent dement liten procent,
färdas jag likt genom flytande cement
som ett experiment
för att i nästa liv återfödas något mer transcendent
än jag tidigare känt

Jag är en patient med patent på psykoslatent

Jag har ett temperament
som jämt ställer mig ambivalent till argument,
ett litet segment av mitt biologiska astagmatiska instrument
som kan verka eminent för en intelligent
men i verket är ett frätande fragment
som i sinnet blir mer turbulent
än en inkompetent regent
i den svagaste monarkens parlament

Lätt hänt i brist på potemkinkulisser som heliga sakrament
är att jag själv blir president
över min egna utopiska kontinent,
en schizofren docent som undervisar sin schizofrena klient
om livets sentiment och alla de moment
som bränt fundament och gjort mig resistent

Jag är en patient med patent på psykoslatent

Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt
Jag planerar inte för imorgon, minns inget från igår
Så man sår får man skörda, och jag bär på en börda, men tack för i år
Jag tackar mina bröder i söder för alla feta stunder
Brödraskap varar för evigt, men jag uppskattar alla sekunder